FÖRÖKNING AV GESNERIACÉER
Jag har som så många andra växtintresserade genomgått många olika "växtperioder". Jag har haft en kaktusperiod, en orkideperiod och åtminstone en odla sånt som är svårt för att se om jag klarar det -period. De allra flesta gånger har jag tappat glöden efter ett tag. Nu när jag odlat "gessar" i snart 20 år och fortfarande blir mer betagen för varje år som går vet jag att detta är ett intresse för livet.
Vad är det då som gör de här växterna så speciella? Ja, först och främst givetvis deras skönhet. Det finns för mig inget så vackert att ha i fönstret som Streptocarpusar, Kohlerior och Achimenes. De är fantastiskt blomrika, finns i massor av former och färger och är (de allra flesta) mycket lättodlade. Sist, men inte minst är de så lätta att föröka och få MÅNGA av.
När jag första gången fastnade för de här växterna visste jag absolut ingenting om förökning. Jag var bara väldigt glad för att plantorna jag ägde inte bara överlevde utan faktiskt också blommade hemma hos mig. Att man överhuvudtaget kunde se till att ha "back up"-exemplar tänkte jag inte på då. Med tiden har jag insett att jag verkligen älskar att jobba med mina växter; dela dem, ta sticklingar, sätta frö och prova nya metoder för att få dem att växa ännu lite bättre. Det finns inga bättre växter att experimentera med än gesneriacéer.
Min första Kohleria var 'Dragon's Blood'. Jag var så oerhört rädd om den att jag knappt vågade andas på den. När jag läste om hur en narrhuva kunde styckas i stort sett i småbitar och ändå glatt växa vidare kunde jag knappt tro det. Nu vet jag att det är alldeles sant. Det gäller bara att våga prova. Likadant är det med de andra växterna i familjen; nästan alla kan förökas på flera olika sätt och de är betydligt tåligare än vad man tror.
Läs mer om